projekt 09

Ska det verkligen vara normalt att man som ung går in i väggen? Ja menar, själva livet har ju knappt börjat. Jag har hört om personer i min ålder, 18 år, som gått in i väggen. Man blir inte förvånad att höra sånt längre, det är ju vanligt.

Men hallå, det ska inte vara normalt, det får inte bli normalt!

Men varför? varför går vi in i väggen nu? Fanns inte stress när våra mammor och pappor var unga?

Tror vi att vi kan allt nu? (vara på 7 olika ställen samtidigt, bli världsbäst på allt...) Har vi för höga tankar om oss själva? Blir vi knäckta av att möta sanningen och förstå att vi faktiskt inte är bäst, vackrast, flitigast, smartast? Självklart är vi vackrast, bäst, flitigast och smartast enligt en skara människor, men inte enligt en annan (det är faktiskt den hårda sanningen).

Pengar, framgång och det rätta utseendet betyder 0 och ingenting om vi inte är lyckliga.


Så, hörrni, tänk realistiskt. Du, jag, han, hon är inte supermannen och kommer förmodligen aldrig att bli.

Nej, vänta ,jag kom på en sak - det finns faktiskt en sak du för alltid kommer vara bäst på, i allas ögon

Att vara dig själv!!!!


/ Ann

Varför är det så? Ska det verkligen vara så svårt för oss att känna verklig lycka och tillfredsställelse?

För mig är svaret självklart och tveklöst nej! Det ska inte, kan inte och borde inte vara så svårt för en ung människa att finna lycka och tillfredsställelse. För i grund och botten har vi alla förutsättningar att kunna bli lyckliga, det är jag övertygad om. Jag tror att allt handlar om hur varje enskild människa väljer att se på sina egna förutsättningar.

Jag anser alltså att både nyckeln till lyckan och olyckan finns hos varje människa, varje individ och varje själ. Det är vi själva som har makten, makten att skapa en mening med livet, makten att känna oss nöjda med det vi har, makten att välja hur vårt liv ska se ut.

Varje människa har ett enormt ansvar gentemot sig själv att förvalta denna makt på rätt sätt.

Istället för att hela tiden misströsta över något som man inte har, inte är och inte kan bli, måste vi istället försöka att hitta lyckan i oss själva och det vi har. För lycklig är den som inte sörjer det han saknar, utan den som gläder sig över det han har.

Det här är otroligt svårt för många, men det vi måste komma ihåg är att det är omöjligt att finna lyckan någon annanstans än, just i oss själva.

För lyckan finns att hitta någonstans i varje människa, det lovar jag. Vissa får bara söka lite djupare än andra.

foto: Privat

Ingen som är ett dugg avis på Emma va?

Jag har egnat mina lovdagar till att läsa, jobba, simma och inte mycket mer. Njuter av varenda ledig stund. Imorgon ska jag till Sunne med Mamma för att åka skidor, ska bli himla härligt !

Tänkte tipsa om en bok ni INTE ska läsa under jobbiga höstdeprissioner eller andra trista tillfällen då ni känner er allmänt ledsna, för det kan man ju som människa göra ibland, helt normalt.

En bok som inte får er att hurra, hoppa upp och ner eller slå en kullerbytta är "Flyga Drake" (The Knite Runner). Jag var inte ledsen elller deprimerad när jag började läsa den, men efter mindre än en tredjedel av boken kunde jag knappt hålla mig för tårar. Har tänkt på den i flera dagar... Reflekterat och funderat...
Det är en sorglig bok..

Det var bara det jag ville säga / Ann

Men om ni ändå vill läsa boken så kan jag säga att det är den bästa boken jag någonsin läst, och jag har inte ens läst ut den än. Författaren gångade mig efter första sidan, han är en oerhört skicklig författare.

För mig är det enormt svårt att bara släppa allt för en liten stund och bara göra vad just JAG vill. Jag har alltid hundra bollar i luften och planerar långt i förväg vad jag ska göra, hur jag ska göra det, hur jag ska hinna göra det osv. Ja ni vet, man vill vara överallt och prestera fullt ut jämt. Visst jag gillar att ha mycket omkring mig och prestera, men det finns en gräns och passerar jag den så rasar tillslut allt för mig.

För att undvika att passera den gränsen har jag förstått vikten i att bara ta det lugnt och bara vara. Så mitt mål med det här sportlovet är helt enkel att skippa alla "måsten" och bara ta hand om mig själv.

Hittills har det gått alldeles super. Har sovit länge, Lyssnat ihärdigt på Stig Larssons "män som hatar kvinnor" på ljudbok, vilket är något som jag rekommenderar till alla som har mycket runt omkring sig och som har svårt att sätta sig ner med en bok.

Jag har också tränat, simmat (vilket är ren själslig terapi för mig) och haft ett "ta hand om varandra dygn" med min bästa vän Cornelia. Vilket innebär att göra så lite som möjligt, sova länge, ge varandra massage och ändlöst prat om allt mellan himmel och jord.

Vi har också bakat semlor dagen till ära (som blev helt underbart goda). Har tagit bilder på dem, som jag kommer att lägga upp senare.

Hoppas att ni också kommer ihåg att ta hand om er själva, för hur svårt det än är att förstå så är Du det viktigaste Du har.

/ Kajsa

Varför har så många av oss tjejer så otroligt svårt att ta åt sig av positiva kommentarer och medgångar? Det bara studsar ifrån oss utan att vi värderar det. Kritik å andra sidan är vi inte sena på att suga upp som svampar!

Att vi orkar lägga ner så mycket tid på allt det negativa, medans vi knappt orkar ägna en sekund åt det positiva, är idiotiskt! Tänk vad mycket mer man skulle kunna få ut av det man gör, varje dag, om man bara kunde vända på det. Ta till sig att det positiva och skjuta ifrån sig det negativa.

Veckans tips från oss på YOU bygger helt enkelt på att få dig som läsare att förstå värdet i det Du gör och presterar och få dig att känna dig nöjd över vad just Du har lyckats åstadkomma.

1. Nästa gång du hör någon säga något positivt om något du gjort eller bara en positiv kommentar om dig som person, stanna då upp en sekund och fundera över det personen sa. Han/hon tyckte faktiskt att just Du gjorde något bra, eller tyckte att Du var fantastiskt söt. Ta för guds skull åt dig! Och ta det med dig.

2. Fortsätta att göra på samma sätt varje gång du hör något positivt. Efter hand kommer högen av positiva kommentarer att bygga upp din självkänsla och bilda en skyddsmur runt den. Det i sin tur kommer göra det lättare för dig att hantera det negativa.

3. Försök sedan att bli mer objektiv till det negativa du hör. Försök att förstå att vissa elaka kommentarer inte är värda att lägga ner tid på. Medans en del kritik faktiskt kan tas om hand och utvärderas, på ett bra sätt, till något positivt! Så sant som det är sagt; Man lär sig av sina misstag!

De flesta ville få sminktips inför studenten - så det blir väl det helt enkelt!
Greta som ska tipsa ska också sminka mig på min studentdag.
Och glöm inte - vi har sedan en tävling där man kan vinna någon/några av produkterna som Greta kommer använda på mig i sminkguiden, produkterna kommer från Make Up Store.


Den 4 Mars beger jag mig till the Big City - Estocolmo. Jag kommer vara där onsdag till söndag och under de dagarna kommer jag rapportera om vad jag har för mig, lugna och trevliga caféer( där man kan koppla av med en kopp kaffe när storstadsstressen blir för mycket) och mycket annat, lite vad som faller mig in liksom.
Hoppas ni hänger med !!

Här bjuder jag på en bild från i sommras.
Kylan ska tydligen försvinna, det hurrar vi för!
Sommaren kan inte komma snabbt nog !

// Ann

Vi mötte Frida på Stureplan en regning höstdag. Hon kom skyndandes mot oss i en stor regnjacka och bad om ursäkt för sin aning sena ankomst. Vi begav oss över gatan till Espresso House för att äta frukost och prata om hur hon blivit just den personen hon är idag och för att ta del av de tips hon har till unga kvinnor.

- Känner du igen dig i bilden som förebild, en jordnära och stark tjej?

Ja det gör jag. Jag har gått igenom alla klassiska faser som alla tjejer haft; ätstörningar, killar, prestationsångest- från sig själv. Men de har hjälpt mig att hitta mig själv. Jag har lärt mig att värdera livet, jag är trygg i mig själv.

Man måste reflektera och analysera när man går på en nit. Vad hände? Varför? Man lär sig till slut att bemöta det. Efter varje motgång måste man lära sig att hantera situationen till nästa gång. Det är en tränings sak.

- Kan du beskriva dig själv, vem är Frida Fahrman?

Jag har god självinsikt, mycket självdistans på ett ödmjukt sätt, en stor portion humor, målinriktad men vet vart gränsen går. Jag är jätte sportig, gillar heminredning och att ta en promenad i skogen med hunden.

- Hur ska man hitta sig själv?

Man måste tänka på vilka man är trygg med och ta bort de kompisarna i sin kompiskrets som man inte mår bra med. Man ska vara med dem som man kan vara sig själv med och som man vill vara med.

- Du har ju funnit din stil vad gäller kläder, men vad har du för råd till dem som inte gjort det?

Vill man skapa en egen stil eller våga sticka ut lite mer kan man prova i små portioner till att börja med. Man kan till exempel först prova att använda nätstrumpbyxor, och senare lägga till det röda läppsticket. Man ska applicera in en trend i sina vanliga kläder.

- Hur klädde du dig under gymnasietiden? Vågade du ha vad du ville?

Jag klädde mig inte som jag ville. Jag ville vara en mer "skate"ig brud än vad jag vågade. Ibland kunde jag komma på ursäkter för att få kunna ha på mig det jag ville, till exempel när jag kom till skolan klädd som Robyn, då kunde jag ju skylla på att jag ville likna henne.

- Berätta om ditt yrkesliv

Det är ett ganska ensamt och osocialt jobb. Men man får det sociala genom att jobba tillsammans med kompisar. Jag jobbar alla dagar i veckan, alla tider. Man har liksom ingen fritid med bloggen. Alla förväntar sig alltid att man ska leverera.

- Men hur hanterar du stressen i ditt jobb?

Jag försöker jobba vanliga arbetstider. Man får ha krav och stopp för sig själv. Jag har också bestämt mig för att inte ha någon dator i sängen.

Man behöver inte heller alltid leverera till 100 %, för det går inte alltid, tiden finns inte. Man får göra så gott man kan och sätta upp en gräns.

Ett gott råd är ju att sätta upp ett inte allt för långsiktigt mål och medan man försöker nå det njuta av resan.

- Men stressar det inte dig att folk förväntar sig att du ska leverera?

Nej, jag tror inte att folk förväntar sig för mycket. Man måste lära sig att säga nej, även till saker man tycker är kul.

- Till sist, har du något råd till Sveriges unga kvinnor?

Se tillbaka på dig själv med distans. Försök att se dig själv med andras ögon.

Ge varandra konkreta komplimanger, det ger dig själv mycket när du gör någon annan glad.

fr v: Frida, Ann, Kajsa, Emma

Lite då och då kommer det publiceras krönikor och lite annat smått och gott som för en gång skull i den här bloggen är helt och hållet personliga. Med det menar jag att vi inte tillsammans skrivit inläggen, utan fått friheten att själva välja vad just vi, var person för sig, vill skriva om.

Nu är det jag, Ann, som skriver. Det känns skönt att få skriva om exakt vad jag vill, jag älskar ju att skriva. Att alltid skriva inläggen tillsammans kan ibland vara ganska krävande - tre olika personer är lika med tre olika viljor.
Men, oftast är det kul att få jobba så nära med två av mina bästa kompisar!

Om du sällan gör det, ställ dig frågan - varför gör du det inte? Om du brukar göra det, ställ dig då i stället frågan - ger jag tillräckligt med komplimanger?

Komplimanger är någonting jag anser att vi alla behöver, både att ge och att få. Att ge en komplimang är oerhört givande för både dig som ger den, och för den som får den. Att göra någon annan glad gör även dig glad, eller hur? En oväntad komplimang kan till och med göra din dag. Så varför ger vi inte varandra fler komplimanger? Jag menar inte att vi plötsligt ska slänga ur oss oäkta och krystade komplimanger, absolut inte! Det känns bara falskt. Det jag faktiskt menar är att vi för många gånger sparar något otroligt på komplimangerna, i stället för att ge dem - det tycker jag är fel!

Själv har jag allt för många gånger kommit på mig själv att titta med avund på någon av mina kompisar när de en dag ser sådär extra fina ut, utan att säga ett knyst. Det är nästan pinsamt att erkänna det här, men jag tror att många känner igen sig. Det är inte så att jag i stället för att då ge komplimangen kastar en iskall blick mot kompisen, det är bara det att jag håller komplimangen inom mig. Det här inträffar ju självklart inte alla gånger, men ändå för många gånger.

Så varför ska vänlighet vara så fruktansvärt svårt? Att ge komplimanger är ju ingen större prestation! Vad är det som gör att vi håller komplimanger inne? Konkurrens? Vill vi inte känna oss mindre bra, snygga, duktiga och så vidare? Jag kan slå vad om att i den stund du börjar ge fler komplimanger kommer du också att börja få fler komplimanger - ett underbart kretslopp eller hur?

Så vad säger du, känner du igen dig? Har du egna erfarenheter om det här? Vi vill veta!

Vi blev något chockade när vi nyss tog en titt på antalet besökare, ca 950 personer har idag besökt YOU!!!!

Hoppas vi i fortsättningen får minst lika många besökare - om inte fler!

Finns det inte lite väl mycket stress i vår vardag? Glömmer man inte ibland helt bort att bara vara eller uppskatta sig själv?

På YOU kan vi garantera att du inte möts av orimliga skönhetsideal eller press och stress över att vara någon eller någonting Du inte är eller vill vara.

På YOU kommer du att kunna ta del av intervjuer med Sveriges mest kända modebloggerskor; Frida Fahrman, Sofi Fahrman, Linn Gustafsson, Karolina Skande och Elin Kling. De är alla starka kvinnor som lever ett stressigt liv. Ständigt kritiskt bevakade med förväntan från alla håll och kanter. Hur hanterar de sin stressiga vardag? Vad gör de för att koppla av? Det har vi tagit reda på!

För att hjälpa dig till en bättre självkänsla kommer vi också bjuda på en hel del tip och råd till ett gladare liv. Vi har bland annat; testat olika roliga träningsformer, intervjuat en psykolog och vi erbjuder "må-bra" tips osv - allt det här för att kunna guida Dig till en starkare självkänsla!

- Vi som ligger bakom YOU heter Emma, Ann och Kajsa. Det här är också vårat projektarbete, därför är vi tacksamma om ni kommer med feedback.

- Nej, jag känner mig inte pressad. Dock har jag märkt en ökning av kommentarer på bloggen där det krävs att man ska klä sig mer annorlunda dag till dag. Dock kör jag hellre på min stil än att försöka tillfredställa folk ute i landet som vill se olika varje dag. Jag skulle inte känna mig bekväm om jag inte körde på den stilen jag gillar.

I övrigt förväntas väldigt mycket av unga tjejer och vardagen är full av stress. Hur hanterar du stressen och vilket är ditt bästa tips för avkoppling?

- Mitt bästa tips för avkoppling är faktiskt att åka hem till min familj i Värmland. Att lämna Stockholm för en helg i "skogen" är bästa medicinen tycker jag. Jag älskar Stockholm men ibland behöver man verkligen ett miljöombyte. Annars är ett bra knep att stänga av mobilen och datorn på kvällarna. För min del är det mest stressande att man alltid kan bli nådd och att det krävs att man alltid ska svara i telefonen.

foto: Johnny Wohlin

BOKTIPS

SJÄLVKÄNSLA NU!

Mia Törnblom

∙ Gör Du saker (presterar) för att bevisa för andra att Du kan, istället för att göra det Du vill?

∙ Jämför Du dig ständigt med andra och Du är bara bra om ingen annan är bättre?

∙ Tycker Du att Du är ful och tror att Du vore lyckligare om Du vore snyggare?

Stämmer något eller några av påståendena in på dig? Om ja, då är denna bok något för dig!

Allt för många, framför allt för många av oss unga tjejer bär på en känsla. En känsla av att vara misslyckade och otillräckliga. Detta trots att man utåt sett verkar ha allt- skönhet, status,charm, talang, kunskap, framåtanda och självförtroende. Hur är detta egentligen möjligt? Hur kan så många må så dåligt över något som de egentligen inte har någon anledning att känna någon rädsla över?

För mig var det omöjligt att förstå bakgrunden till detta fenomen. Men efter att ha läst Mia Törnbloms bok SJÄLVKÄNSLA NU! var allt helt plötsligt glasklart!

Allt bottnar i låg självkänsla. Med självkänsla menas mitt eget värde i mina egna ögon eller hur det faktiskt känns att vara jag.

Med låg självkänsla spelar det ingen roll hur snygga och vackra vi är och gör oss eller hur mycket vi presterar- vi kommer ständigt att vara rädda för att misslyckas. Vi kan heller inte uppskatta det vi presterat utan måste hela tiden uträtta mer. Vi skjuter ifrån oss komplimanger och tar till oss kritik som svampar. Detta destruktiva och glädjedödande tänkande suger ut livslusten ur oss alla!

På ett enkelt och tydligt sätt visar Mia oss hur vi kan stärka självkänslan och bli medvetna om vårt eget personliga värde. I boken presenteras ett fungerande träningsprogram för självkänslan. Samma regler gäller för självkänslan som för vår fysiska kondition - vi måste öva upp den och sedan förtsätta träna den för att hålla den igång!
Med exempel som är lätta att känna igen sig i hjälper Mia oss att riva de hinder som står i vägen för hög självkänsla och ett så mycket bättre liv. På ett enkelt och roligt sätt visar hon vad låg självkänsla åstadkommer och hur vi med gott humör och inte alltför mycket grubblerier kan bli medvetna om vårt eget personligavärde.