Du är inte övermänsklig
Ska det verkligen vara normalt att man som ung går in i väggen? Ja menar, själva livet har ju knappt börjat. Jag har hört om personer i min ålder, 18 år, som gått in i väggen. Man blir inte förvånad att höra sånt längre, det är ju vanligt.
Men hallå, det ska inte vara normalt, det får inte bli normalt!
Men varför? varför går vi in i väggen nu? Fanns inte stress när våra mammor och pappor var unga?
Tror vi att vi kan allt nu? (vara på 7 olika ställen samtidigt, bli världsbäst på allt...) Har vi för höga tankar om oss själva? Blir vi knäckta av att möta sanningen och förstå att vi faktiskt inte är bäst, vackrast, flitigast, smartast? Självklart är vi vackrast, bäst, flitigast och smartast enligt en skara människor, men inte enligt en annan (det är faktiskt den hårda sanningen).
Pengar, framgång och det rätta utseendet betyder 0 och ingenting om vi inte är lyckliga.
Så, hörrni, tänk realistiskt. Du, jag, han, hon är inte supermannen och kommer förmodligen aldrig att bli.
Nej, vänta ,jag kom på en sak - det finns faktiskt en sak du för alltid kommer vara bäst på, i allas ögon
Att vara dig själv!!!!
/ Ann
bra inlägg
Bra tankar Ann. En stor skillnad är att förr fanns ingen mobiltelefon. Då var man inte nåbar jämt. Man var fokuserad på det man gjorde just då och blev inte störd av telefonsamtal som gjorde att man måste börja tänka på något helt annat. Visst är det konstigt att tänka sig ett liv utan mobil men det funkade faktist. Man hade det mindre stressigt men funderingar över att duga fanns även då.
