"Det var bättre förr?"
Myt eller ren fakta?
Vad är den egentliga skillnaden på en ung tjej år 2009 och en som levde som ung år 1940?
Varför ser statistiken ut så att ”aldrig förr har så många tjejer mått så dåligt”.
Är det så att ordspråket ”det var bättre förr” faktiskt talar sanning?
Det finns nog ett antal anledningar till varför det ser ut så som det gör idag för unga människor.
Skillnaden mellan att leva år 1940 och 2009 är den att de förutsättningar som finns för unga tjejer idag inte alls fanns då.
Samhället har blivit mer jämställt och i och med det är våra möjligheter till framgång större än någonsin.
Det här är självklart någonting väldigt positiv, men i och med att möjligheterna ökar så ökar även kraven på oss själva.
När du har de här möjligheterna duger det inte längre med att bara vara sig själv, bo kvar i den staden man föddes och jobba på kommunhuset som förr var det vanligaste.
Lever man det livet som ung år 2009 skulle majoriteten anse att man var misslyckad.
Men handlar inte allt egentligen om att man ska vara lycklig och känna sig nöjd med sig själv? Spelar det någon roll vart någonstans i världen man känner den lyckan?
Jag tror absolut det är så att unga tjejer år 1940 mådde dåligt de med, över diverse saker, det är inte så att det här fenomenet plötsligt slagit ned som blixten.
Men förr kanske valen handlade om att man valde mellan att bo kvar i byn och jobba hos mamma och pappa på gården eller om man skulle ta steget att flytta in till stan för att utbilda sig. Om man hade råd vill säga. Idag är valen i stort sett obegränsade. Det finns så mycket man kan göra och bli att man knappt vet in eller ut.
Tankar om framtiden samtidigt som tankar likt duger jag? Duger det jag gör och vill bli? surrar runt i huvudet. Livet med dess val blir en enda stor vilseledande djungel.
Med dagens möjligheter till kommunikation är vi tillgängliga i stort sett 24 timmar om dygnet. Antingen på mobilen eller över internet. Speciellt vi tjejer har en tendens till att alltid känna att vi måste vara tillgängliga på alla håll och kanter.
Jag tror faktiskt även att det handlar om bortskämdhet. Vi har blivit vana vid att vi kan få nästan allt, vilket resulterat i att vi aldrig blir nöjda! Vi vill alltid ha mer; någonting bättre, någonting snyggare och någonting coolare.
När man kombinerar de här faktorerna är det inte längre särskilt svårt att förstå varför vi ungdomar mår så dåligt och känner oss så vilsna. Men vem ska vi skylla det på?
Den vi borde skylla mest på är oss själva. Samhällets krav på oss är givetvis en stor bov i sammanhanget men det är vi som väljer att acceptera det här. Det är vi som väljer att se på varandra på det här sättet.
Vi tycker oftast själva att vi inte är någonting om vi inte tjänar stor kovan och är framgångsrika.
Men är verkligen biljetten till ett lyckligt liv karriär, framgång och pengar? Det är naturligtvis upp dig själv. Jag tror i alla fall att alla måste försöka sänka ribban för kraven på oss själva. Vi måste försöka sluta bry oss om att man ska duga i alla andras ögon! Det är i Dina och bara Dina ögon Du ska duga, men för att kunna göra det så måste vi sänka eller byta ut kraven. Det kravet vi borde ställa på oss själva är att känna lycka!
Så satsa på det DU vill och brinner för.
Då kommer det i slutändan vara du som står högst på pallen!
/Emma
Vad är den egentliga skillnaden på en ung tjej år 2009 och en som levde som ung år 1940?
Varför ser statistiken ut så att ”aldrig förr har så många tjejer mått så dåligt”.
Är det så att ordspråket ”det var bättre förr” faktiskt talar sanning?
Det finns nog ett antal anledningar till varför det ser ut så som det gör idag för unga människor.
Skillnaden mellan att leva år 1940 och 2009 är den att de förutsättningar som finns för unga tjejer idag inte alls fanns då.
Samhället har blivit mer jämställt och i och med det är våra möjligheter till framgång större än någonsin.
Det här är självklart någonting väldigt positiv, men i och med att möjligheterna ökar så ökar även kraven på oss själva.
När du har de här möjligheterna duger det inte längre med att bara vara sig själv, bo kvar i den staden man föddes och jobba på kommunhuset som förr var det vanligaste.
Lever man det livet som ung år 2009 skulle majoriteten anse att man var misslyckad.
Men handlar inte allt egentligen om att man ska vara lycklig och känna sig nöjd med sig själv? Spelar det någon roll vart någonstans i världen man känner den lyckan?
Jag tror absolut det är så att unga tjejer år 1940 mådde dåligt de med, över diverse saker, det är inte så att det här fenomenet plötsligt slagit ned som blixten.
Men förr kanske valen handlade om att man valde mellan att bo kvar i byn och jobba hos mamma och pappa på gården eller om man skulle ta steget att flytta in till stan för att utbilda sig. Om man hade råd vill säga. Idag är valen i stort sett obegränsade. Det finns så mycket man kan göra och bli att man knappt vet in eller ut.
Tankar om framtiden samtidigt som tankar likt duger jag? Duger det jag gör och vill bli? surrar runt i huvudet. Livet med dess val blir en enda stor vilseledande djungel.
Med dagens möjligheter till kommunikation är vi tillgängliga i stort sett 24 timmar om dygnet. Antingen på mobilen eller över internet. Speciellt vi tjejer har en tendens till att alltid känna att vi måste vara tillgängliga på alla håll och kanter.
Jag tror faktiskt även att det handlar om bortskämdhet. Vi har blivit vana vid att vi kan få nästan allt, vilket resulterat i att vi aldrig blir nöjda! Vi vill alltid ha mer; någonting bättre, någonting snyggare och någonting coolare.
När man kombinerar de här faktorerna är det inte längre särskilt svårt att förstå varför vi ungdomar mår så dåligt och känner oss så vilsna. Men vem ska vi skylla det på?
Den vi borde skylla mest på är oss själva. Samhällets krav på oss är givetvis en stor bov i sammanhanget men det är vi som väljer att acceptera det här. Det är vi som väljer att se på varandra på det här sättet.
Vi tycker oftast själva att vi inte är någonting om vi inte tjänar stor kovan och är framgångsrika.
Men är verkligen biljetten till ett lyckligt liv karriär, framgång och pengar? Det är naturligtvis upp dig själv. Jag tror i alla fall att alla måste försöka sänka ribban för kraven på oss själva. Vi måste försöka sluta bry oss om att man ska duga i alla andras ögon! Det är i Dina och bara Dina ögon Du ska duga, men för att kunna göra det så måste vi sänka eller byta ut kraven. Det kravet vi borde ställa på oss själva är att känna lycka!
Så satsa på det DU vill och brinner för.
Då kommer det i slutändan vara du som står högst på pallen!
/Emma
Kommentarer
Trackback
